Jean Sibelius, 5 Songs, Op. 37
1. Den första kyssen (The First Kiss)
2. Lasse liten (Little Lasse)
3. Soluppgång (Sunrise)
4. Var det en dröm? (Was it a dream?)
5. Flickan kom ifrån sin älsklings mote (The girl returned from meeting her lover)
Den första kyssen
Text: Johan Ludvig Runeberg
På silvermolnets kant satt aftonstjärnan,
från lundens skymning frågte henne tärnan:
Säg, aftonstjärna, vad i himlen tänkes,
när första kyssen åt en älskling skänkes?
Och himlens blyga dotter hördes svara:
På jorden blickar ljusets änglaskara,
och ser sin egen sällhet speglad åter;
blott döden vänder ögat bort och gråter
The first kiss
The evening star sat on the rim of silver mist.
From the shadowy grove the maiden asked her:
Tell me, evening star, what do they think in heaven
when you give the first kiss to your lover?
And heaven's shy daughter was heard to answer:
The angels of light look toward the earth
and see their own bliss reflected back;
only death turns his eyes away and weeps.
Lasse liten
Text: Zachris Topelius
Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten!
Större än du nånsin tror,
Lasse, Lasse liten!
Det är hett och det är kallt,
Lasse, Lasse liten!
Men Gud råder överallt,
Lasse, Lasse liten!
Många mänskor leva där,
Lasse, Lasse liten!
Lycklig den som Gud har kär,
Lasse, Lasse liten!
När Guds angel med dig går,
Lasse, Lasse liten!
Ingen orm dig bita få,
Lasse, Lasse liten!
Säg, var trives du nu mest,
Lasse, Lasse liten?
Borta bra men hemma bäst,
Lasse, Lasse liten!
(자장가)
The world is so big, so big,
Lasse, little Lasse!
Bigger then you can ever imagine,
Lasse, little Lasse!
It is hot and it is cold,
Lasse, little Lasse!
But God counsels us everywhere,
Lasse, little Lasse!
Many people live there,
Lasse, little Lasse!
Happy he whom God loves,
Lasse, little Lasse!
When God’s angel walks with you,
Lasse, little Lasse,
No snake can bite you,
Lasse, little Lasse!
Say, where are you most happy
Lasse, little Lasse!
It’s good to travel, but home is best,
Lasse, little Lasse!
Soluppgång
Text: Tor Hedberg
Under himlens purpurbrand
Ligga tysta sjö och land,
Det är gryningsstunden.
Snöig gren och frostvit kvist
Tecka sig så segervisst
Mot den röda grunden.
Riddarn står vid fönsterkarm,
Lyssnar efter stridens larm,
Trampar golvets tilja.
Men en smal och snövit hand
Kyler milt hans pannas brand,
Böjer mjukt hans vilja.tenderly
Riddarn sätter horn till mun,
Blåser vilt I gryningsstund,
Över nejd som tiger.
Tonen klingar, klar och spröd,
Branden slocknar, gyllenröd,
Solen sakta stiger.
Beneath heaven’s purple fire
silently lie lake and land;
it is the time of dawn.
Snow-covered branch and frost-white twig
stand out prominently
from the red backdrop.
The knight stands by the window
listening for the sound of battle,
pacing the floor.
But a small, snow-white hand
gently cools his hot brow,
tenderly changing his resolve.
The knight puts his horn to his mouth,
and blows fiercely at the dawn,
over the silent land.
The note rings clear and fragile;
the fire slowly dies, golden red,
as the sun slowly rises.
Var det en dröm?
Text: Josef Julius Wecksell
Var det en dröm, att ljuvt en gång
jag var ditt hjärtas vän?
Jag minns det som en tystnad sång,
då strängen darrar än.
Jag minns en törnros av dig skänkt,
en blick så blyg och öm;
jag minns en avskedstår, som blänkt.
Var allt, var allt en dröm?
En dröm lik sippans liv så kort
uti en vårgrön ängd,
vars fägring hastigt vissnar bort
för nya blommors mängd.
Men mången natt jag hör en röst
vid bittra tårars ström:
göm djupt dess minne i ditt bröst,
det var din bästa dröm!
Was it a dream?
Was it a dream that once, in a wonderful time,
I was your heart's true love?
I remember it as a song fallen silent,
of which the strains still echo.
I remember a rose you tossed,
a glance so shy and tender;
I remember a sparkling tear when we parted.
Was it all, all a dream?
A dream as brief as the life of a cowslip
in a green meadow in springtime,
whose beauty soon withers away
before a crowd of new flowers.
But many a night I hear a voice
through the flood of my bitter tears:
hide this memory deep in your heart,
it was your best dream!
Flickan kom ifrån sin älsklings möte
Text: Johan Ludvig Runeberg
Flickan kom ifrån sin älsklings möte,
kom med röda händer. Modern sade:
"Varav rodna dina händer, flicka?"
Flickan sade: "Jag har plockat rosor
och på törnen stungit mina händer."
Åter kom hon från sin älsklings möte,
kom med röda läppar. Modern sade:
"Varav rodna dina läppar, flicka?"
Flickan sade: "Jag har ätit hallon
och med saften målat mina läppar."
Åter kom hon från sin älsklings möte,
kom med bleka kinder. Modern sade:
"Varav blekna dina kinder, flicka?"
Flickan sade: "Red en grav, o moder!
Göm mig där och ställ ett kors däröver,
och på korset rista, som jag säger:
En gång kom hon hem med röda händer,
ty de rodnat mellan älskarns händer.
En gång kom hon hem med röda läppar,
ty de rodnat under älskarns läppar.
Senast kom hon hem med bleka kinder,
ty de bleknat genom älskarns otro."
(밀회)
애인과 만나고 돌아온 처녀,
그녀의 손은 온통 빨갛게 물들어 있었다.
엄마가 물었다: "얘야, 무엇이 네 손이 그리 빨갛게 만들었니?"
"장미를 꺽다가 가시에 찔렸어요" 그녀가 말했다.
애인과 다시 만나고 돌아온 처녀,
그녀의 입술은 온통 빨갛게 물들어 있었다.
엄마가 물었다: "얘야, 무었이 네 입술을 그리 빨갛게 만들었니?"
"산딸기를 따 먹다가 입술이 물들었어요" 그녀가 말했다.
애인과 또 다시 만나고 돌아온 처녀,
그녀의 뺨은 무척 창백했다.
엄마가 물었다: "얘야, 무었이 네 뺨을 그리 창백하게 만들었니?"
그녀가 말했다: "엄마,날 위해 무덤을 파고, 거기에 날 묻으세요."
"그 위에 십자가를 세우고, 이렇게 써 주세요"
그녀의 손목이 빨갛게 되어 온 날,
... 애인의 손 사이에서 빨갛게 되었지.
그녀의 입술이 빨갛게 되어 온 날,
... 애인의 입술 아래서 빨갛게 되었지.
그녀의 뺨이 창백해 돌아온 마지막 날,
... 애인의 배신으로 창백해 졌었지.
Jean Sibelius의 5 songs, Op. 37 에서
Flickan kom ifrån sin älsklings mote (The Tryst 밀회)를 포함,
4번 곡, Var det en dröm? (Was it a dream?)은 Sibelius의 가곡 중
가장 널리 연주되는 곡들이다.
5/18/16 musicgarden
|